Nätverket IMPEL:s historia kan spåras tillbaka till början av 1990’-talet. Det holländska ordförandeskapet i EU beställde 1991 en studie av EU:s miljöbyråer mot bakgrund av en oro för att den ökande miljölagstiftningen inte motsvarades av förbättringar av miljöns kvalitet. En av de viktigaste rekommendationerna var att ett nätverk för miljötillsyn skulle skapas inom medlemsländerna. Resultatet blev bildandet av Network of EC Environmental Enforcement Agencies, vars första möte hölls i Chester, Storbritannien, under det brittiska ordförandeskapet 1992, därav namnet Chester-nätverket.
Den grundläggande strukturen för det IMPEL-nätverk vi känner till idag fastställdes vid den tidpunkten. Det skulle hållas plenarmöten var sjätte månad med det nuvarande ordförandeskapet som ordförande. Nationella samordnare utsågs för att hjälpa till med organisationen och vara en kontaktpunkt i de enskilda medlemsstaterna. Fyra arbetsgrupper inrättades för att titta på de tekniska aspekterna av tillståndsgivning, procedurmässiga och juridiska aspekter av tillståndsgivning, övervakning av efterlevnad och inspektion samt hantering av verkställighetsprocessen.
I det femte miljöhandlingsprogrammet erkändes vikten av ett nätverk för genomförande och verkställighet, där även kommissionen deltog. Sunt förnuft rådde och i stället för att inrätta ett separat nätverk enades man om att Chester-nätverket lätt skulle kunna ta på sig denna roll. Kommissionens engagemang i nätverket som medordförande inleddes 1994 och i dess meddelande 1996 föreslogs att man skulle lägga fram förslag om att använda IMPEL för samarbete och kapacitetsuppbyggnad och i synnerhet för att fastställa minimikriterier för inspektioner. Ytterligare uppmuntran kom från en resolution som antogs av rådet (miljö) i juni 1997, där det föreslogs att IMPEL skulle kunna utvecklas ytterligare, bland annat genom att man uppmanade nätverket att överväga om det borde bredda sitt mandat och inriktningen på sitt nuvarande arbete.
Vid sitt plenarmöte i december 1997 enades IMPEL om en ny struktur och ett bredare mandat i enlighet med miljörådets resolution. De fyra arbetsgrupperna, tillsammans med undergruppen för gränsöverskridande avfallstransporter, ersattes av uppgiftsorienterade projektgrupper, ungefär på samma sätt som IMPEL fungerar nu. Projektgruppernas arbete skulle beställas och övervakas av två ständiga kommittéer och de skulle upplösas när deras uppgifter var slutförda. Kommissionen gick med på att dela kostnaderna för arbetsprogrammet och att vara värd för Impels sekretariat
.
De ständiga kommittéerna spelade en viktig roll, men för att minimera byråkratin i IMPEL enades man om att de ständiga kommittéerna skulle upplösas, vilket skedde 1999. Plenarmötena fick därför i uppgift att behandla slutrapporter om projekt och projektens framsteg samt att utveckla idéer för nya projekt. I slutändan visade det sig att detta var för betungande för plenarmötena och arbetet överfördes gradvis till klustren, som nu är tre till antalet, för att förbättra tillståndsgivning, inspektion och verkställighet, gränsöverskridande avfallstransporter och bättre reglering (genomförbarhet och verkställighet).
Klustrens roll har utvecklats över tid, vilket har minskat behovet av detaljerade diskussioner vid plenarmötena. De spelar en roll när det gäller att kvalitetsgranska projekt och granska rapporter i detalj. Klustret för bättre lagstiftning var det senast bildade. Det inrättades vid plenarmötet i Amsterdam 2004 efter en workshop för att överväga slutsatserna i IMPEL-rapporten om bättre lagstiftning.
IMPEL fortsätter att utvecklas när det går in i nästa fas. Kommissionen är fortfarande värd för sekretariatet, men detta kommer att upphöra i december 2008. I vilket fall som helst måste sekretariatet flytta ut från kommissionen vid det datumet, eftersom IMPEL då bör ha fått rättslig status som en förening enligt belgisk lag som en förening. Detta bör ge IMPEL bättre förutsättningar att söka finansiering inom ramen för Life+ och andra källor.