Riktlinjer för biproduktsinformation

Detta informationsdokument ger en sammanfattning och analys av de centrala teman, viktiga idéer och fakta som presenteras i IMPEL-gruppens rapport om avfallshantering och cirkulär ekonomi om skärningspunkten mellan REACH-förordningen och principerna för cirkulär ekonomi.

Sammanfattning:

Rapporten från IMPEL:s grupp för avfallshantering och cirkulär ekonomi undersöker det komplexa förhållandet mellan EU:s kemikalieförordning REACH och principerna för den cirkulära ekonomin, med särskilt fokus på avfallsbaserade material som biprodukter och material som har uppnått status som uttjänta. Ett centralt tema är att även om material som betraktas som avfall i allmänhet inte omfattas av REACH, blir de föremål för REACH och annan relevant kemikalie- och produktlagstiftning när de övergår till att bli biprodukter eller End-of-Waste-material. Rapporten beskriver de grundläggande kraven i REACH (registrering, tillstånd och begränsningar), hur de tillämpas på dessa avfallsbaserade material och relevanta undantag (biprodukt, återvinning, SR&D och PPORD). Rapporten berör också kortfattat annan relevant kemikalielagstiftning (CLP, POPs, RoHS) och betonar den viktiga roll som tillsyn och tillgång till information via databaser som SCIP spelar. Rapporten betonar företagens ansvar för att bedöma och säkerställa efterlevnad av både avfalls- och kemikalielagstiftningen.

Viktiga teman och viktiga idéer:

1. Gränssnittet mellan avfallslagstiftning (WFD) och kemikalielagstiftning (REACH):

• Material som betraktas som avfall enligt EU:s ramdirektiv för avfall (WFD) omfattas i allmänhet inte av Reach.
• Men när material upphör att vara avfall och klassificeras som biprodukter (artikel 5 i ramdirektivet om avfall) eller uppnår status som uttjänt avfall (artikel 6 i ramdirektivet om avfall), blir de föremål för REACH och annan tillämplig produkt- och kemikalielagstiftning om de släpps ut på marknaden.
• I ramdirektivet för avfall anges uttryckligen att "den fysiska eller juridiska person som a) för första gången använder ett material som har upphört att vara avfall och som inte har släppts ut på marknaden, eller b) för första gången släpper ut ett material på marknaden efter att det har upphört att vara avfall, ska säkerställa att materialet uppfyller relevanta krav enligt tillämplig kemikalie- och produktrelaterad lagstiftning.(Artikel 6.5 i ramdirektivet om avfall, i dess lydelse enligt (EU) 2018/851).
• Processerna för att bedöma biprodukts-/avfallsstatus enligt ramdirektivet om vatten och uppfylla REACH-skyldigheter löper parallellt. Återvinningsaktörer är potentiella registranter enligt Reach.

2. Tillämplighet av grundläggande skyldigheter i Reach på avfallsbaserade material:

• Registrering: Biprodukter och slutavfallsmaterial kan definieras som ämnen, blandningar eller varor enligt REACH. Som tillverkare (återvinningsverksamhet betraktas som tillverkningsprocesser) måste verksamhetsutövare som släpper ut dessa material på marknaden i mängder om 1 ton eller mer per år registrera ämnena hos ECHA, såvida inte ett undantag gäller.
• Tillstånd: Avfallsbaserade material kan innehålla SVHC-ämnen (Substances of Very High Concern) som anges i bilaga XIV, vilket kräver tillstånd för specifika användningar.
• Begränsningar: I bilaga XVII till Reach listas begränsningar för tillverkning, utsläppande på marknaden eller användning av vissa ämnen. Dessa begränsningar kan gälla för ämnen i återvunna material, även om det i vissa fall kan finnas andra gränser för avfallsbaserade material (t.ex. kadmium i återvunnen plast).

3. REACH-undantag som är relevanta för cirkulär ekonomi:

• Biproduktundantag (artikel 2.7 b och bilaga V): Biprodukter är undantagna från registrering om de inte själva importeras eller släpps ut på marknaden. Detta undantag är i allmänhet begränsat till biprodukter som används internt eller levereras till en annan produktionsprocess utan att marknadsföras.
• Undantag för återvinning (artikel 2.7 d): Ämnen som återvinns inom EU/EES är undantagna från registrering om:
• Det återvunna ämnet är det samma som ett ämne som redan har registrerats.
• Information som krävs enligt artikel 31 eller 32 (t.ex. säkerhetsdatablad, exponeringsscenarier) om det registrerade ämnet finns tillgänglig för återvinningsföretaget.
• Bedömningen av "likhet" är återvinningsaktörens ansvar och baseras på de huvudsakliga beståndsdelarnas identitet.
• Detta undantag är inte knutet till volymen eller den ursprungliga användningen av det registrerade ämnet, men återvinningsaktörerna måste tillhandahålla information för säker användning.
• SR&D-undantag (artikel 3.23): Ämnen som tillverkas för vetenskaplig forskning och utveckling i mängder som understiger 1 ton per år är undantagna från registrering, tillstånd och begränsningar.
• PPORD-undantag (artikel 9): Ämnen som tillverkas eller importeras i mängder om 1 ton/år för produkt- och processinriktad forskning och utveckling är undantagna från registrering i 5 år, med en anmälan till Echa. Detta undantag innebär inte automatiskt undantag från tillstånds- eller begränsningssystem.

4. Betydelsen av ämnesidentifiering:

• En noggrann identifiering av de ämnen som förekommer i biprodukter och uttjänta material är avgörande för att fastställa tillämpligheten av REACH och annan kemikalielagstiftning.
• Ämnen kan vara väldefinierade eller ämnen med okänd eller varierande sammansättning, komplexa reaktionsprodukter eller biologiska material (UVCB). Återvinningsoperationer producerar ofta blandningar och UVCB-ämnen.
• För UVCB-ämnen bygger identifieringen på kemisk sammansättning, källmaterial och bearbetningssteg.

5. Annan relevant kemikalielagstiftning:

• CLP-förordningen (EG) nr 1272/2008: Gäller biprodukter och material som är uttjänta och kräver klassificering, märkning och förpackning av farliga kemikalier.
• POP-förordningen (EU) 2019/1021: Förbjuder eller begränsar POP i kemiska produkter och varor, inklusive i återvunnet material. Avfallsmaterial måste uppfylla koncentrationsgränserna för POP i produkter (bilaga I). Avfall som överskrider gränsvärdena i bilaga IV kräver särskilda metoder för bortskaffande/återvinning.
• RoHS-direktivet 2011/65/EU: Begränsar farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EEE). Detta påverkar användningen av återvunnet material i produktionen av elektriska och elektroniska produkter och belyser behovet av att känna till det kemiska innehållet i avfallsflöden.

6. Information och verkställighet:

• Den SCIP-databasen (Substances of Concern In articles as such or in complex objects (Products)) kräver att leverantörer av varor som innehåller SVHC-ämnen över 0,1 viktprocent meddelar ECHA. Denna databas förbättrar tillgången till information under hela livscykeln, även i avfallsledet.
• Det är en utmaning att kontrollera efterlevnaden, särskilt när det gäller att identifiera avfallsoperatörer som släpper ut uttjänta material på marknaden. Samarbete mellan avfalls- och REACH-inspektörer och användning av nationella databaser för uttjänta material rekommenderas.
• Fallstudier (Italien, Nederländerna, Finland, Estland, Slovenien, Tyskland) illustrerar praktiska utmaningar och tolkningar av REACH och dess undantag för avfallsbaserade material.

Viktiga fakta och citat:

• "Material som betraktas som avfall enligt EU:s ramdirektiv för avfall (2008/98/EG4, WFD) betraktas inte som ämnen, blandningar eller varor enligt artikel 2.2 i Reach-förordningen och omfattas inte av Reach." (s. 7)
• "Biprodukter betraktas inte som avfall om de uppfyller kriterierna i ramdirektivet för vatten och kommer att omfattas av hela tillämpningsområdet för Reach om de själva släpps ut på marknaden." (s. 7)
• "Alla former av återvinning, inklusive mekanisk bearbetning, betraktas som en tillverkningsprocess enligt Reach när de resulterar i generering av ett eller flera ämnen som sådana eller i en blandning eller i en vara som har upphört att vara avfall." (s. 7-8)
• "Innan materialet släpps ut på marknaden måste de grundläggande kraven i REACH uppfyllas." (s. 11)
• "Eftersom biprodukter och uttjänta material inte betraktas som avfall kan de definieras som ämnen, blandningar eller varor enligt REACH-förordningen. Därefter kan reglerna för registrering, tillstånd och begränsningar tillämpas på dem." (s. 11)
• "Det faktum att ett ämne är registrerat enligt Reach innebär inte automatiskt att det har upphört att vara avfall." (s. 12)
• "Biprodukter, såvida de inte själva importeras eller släpps ut på marknaden." (Bilaga V, punkt 5, citerad på s. 26)
• "Enligt artikel 2.7 d (det s.k. återvinningsundantaget) krävs ingen registrering för ämnen som återvinns inom EU-EES, om det ämne som återvinningen resulterar i är detsamma som ett ämne som redan har registrerats och den information som krävs enligt artiklarna 31 eller 32 om det ämne som har registrerats i enlighet med avdelning II är tillgänglig för den anläggning som utför återvinningen." (s. 27)
• "Om samma ämne av någon anledning inte har registrerats i tillverknings- eller importledet måste det återvunna ämnet registreras." (Citat från Echas vägledning om registrering, s. 28)
• "Bedömningen av 'likheten' ligger i händerna på återvinningsaktören och likheten bekräftas eller verifieras inte av Echa." (s. 28)
• "Nya produkter som tillverkas av återvunnet material, t.ex. återvunnen plast som har uppnått status som uttjänt, måste uppfylla de krav på UTC-koncentration för POP-ämnen i produkter som anges i bilaga I till POP-förordningen." (s. 17)
• "Företag som levererar varor som innehåller SVHC-ämnen i en koncentration över 0,1 % (w/w) måste lämna information till ECHA." (s. 24, sammanfattat från artikel 9.1(i) i ramdirektivet för vatten)
• "För återvunna polymerer måste monomererna och andra ämnen i polymeren ha registrerats för att det ska vara möjligt att utnyttja undantaget i REACH." (Citat svensk KEMI-rapport, s. 33)

Slutsats:

Rapporten ger en effektiv beskrivning av regelverket för avfallsbaserade material inom ramen för REACH och den cirkulära ekonomin. Den understryker att om man uppnår status som biprodukt eller avfall enligt ramdirektivet för avfall blir REACH och annan kemikalielagstiftning tillämplig. Återvinningsoperatörer och företag som använder dessa material måste vara noggranna med att förstå och uppfylla sina skyldigheter, särskilt när det gäller identifiering av ämnen, registrering (eller påvisande av tillämpliga undantag), tillstånd och begränsningar. Rapporten belyser behovet av tydlig vägledning, informationsutbyte och effektiv tillsyn för att säkerställa skydd av både miljön och människors hälsa samtidigt som övergången till en cirkulär ekonomi främjas.