Checklistan för att granska ELD-fall är indelad i två faser som kallas STEP 1 och STEP 2.
STEG 1 är det första, enklare och grundläggande steget i utvärderingen av ärenden, medan STEG 2 är mer avancerat.
STEG 1 kan utföras av personer som inte är experter på ELD. Det är en screeningfas som är användbar för att identifiera ärenden som ska skickas vidare till steg 2.
STEG 1 är användbart för att identifiera fall som ska anmälas till behörig myndighet om tillämpning av miljöansvarsdirektivet (ELD) för att bedöma miljöskador (eller överhängande hot om skador) enligt ELD-ordningen. Även om steg 2 riktar sig till experter på miljöansvarsdirektivet kan det ändå utföras av personer som inte är experter på miljöansvarsdirektivet, vilket innebär att det eventuella miljöansvarsärendet senare kan vidarebefordras till den behöriga myndigheten för miljöansvarsdirektivet.
Screeningtabellen i steg 1 syftar till att hjälpa användare som inte är experter på ELD att identifiera fall som bör hanteras enligt ELD-reglerna, dvs. när det är lämpligt att överlämna ärendet till behörig myndighet för ELD. Om ett ärende inte identifieras som ett möjligt ELD-ärende i steg 1 betyder det följaktligen inte att det inte kan vara ett ELD-ärende, eftersom steg 1 endast syftar till att hjälpa till att identifiera möjliga ELD-ärenden och inte tvärtom, dvs. att identifiera möjliga icke-ELD-ärenden. Om svaret på frågan är NEJ betyder det alltså inte att du kan vara säker på att ärendet inte är ett ELD-ärende.
.
Anmärkning: De fall som listas i rullgardinsmenyn för screening i STEG 1 är några exempel. Listan kan integreras eller ändras av användaren, beroende på dennes behov.
Principen för STEG 1 bygger på att negativa effekter på miljön ska kunna ses/upptäckas. Om negativa effekter inte ses/upptäcks, bör den skadliga händelsen vara allvarlig för att gå vidare med STEG 2. Detta innebär att om du inte ser/upptäcker några negativa effekter på naturresursen, betyder det att den skadliga händelsen troligen inte har varit så allvarlig att den orsakar en betydande negativ effekt på naturresursen.
I detta fall bör man alltså, för att kunna gå vidare med screening steg 2, befinna sig framför en allvarlig skadehändelse och, för att kunna utvärdera hur allvarlig skadehändelsen är1, bör man utvärdera skadehändelsens rumsliga (kvantitet, omfattning, rörlighet, rumslig trend osv.) och tidsmässiga (varaktighet, tidstrend osv.) egenskaper, samt skadehändelsens inneboende egenskaper (farlighet för naturresurserna osv.).
STEG 2 är en mer avancerad screeningfas som omfattar verifiering av tillämpligheten av ELD2, identifiering av de naturresurser som skyddas av ELD och verifiering av överensstämmelsen mellan skadefaktorer och referenskoncept.
Användaren kanske inte har all användbar information för att granska ärendena genom granskningsprocessen STEG 2. I så fall kan användaren fortsätta bedömningen av ärendet genom att fylla i ISPD-tabellerna eftersom de innehåller bedömningarna i granskningsprocessen STEG 2.
2 Nationell lagstiftning i enskilda medlemsstater kan innehålla ytterligare och olika kriterier för tillämplighet över tid. Så hänvisa till nationell lagstiftning, utöver själva ELD.