Art. 2, par. 9 i ELD definieras “överhängande hot om skada” som en “tillräcklig sannolikhet för att miljöskada kommer att inträffa inom en snar framtid”.
Den andra checklistan som ingår i de praktiska tabellerna kan användas för att identifiera fall av överhängande hot om miljöskada enligt miljöansvarsdirektivet (ELD).
För att utvärdera förekomsten av ett överhängande hot om skada bör den grundläggande modellen Source-Pathway-Receptor (SPR) användas. Den grundläggande modellen består i att hitta kopplingar mellan källa-väg-receptorer. Om SPR-kopplingen bekräftas bör ett överhängande hot om skada anses föreligga.
Den SPR-modell som tillämpas vid bedömningen av det överhängande hotet om skada bör då beakta alla faktiska skadehändelser (primära källor, sekundära källor osv.), alla faktiska och möjliga spridningsvägar (direkta och indirekta) och alla faktiska och möjliga receptorer/mål bland de naturresurser som skyddas av ELD.
Identifieringen av ett överhängande hot om skada innebär att operatören måste vidta förebyggande åtgärder för att förhindra skada. Begreppet överhängande hot om skada är alltså relaterat till en situation som utvecklas eller kan komma att utvecklas och inte till en stabil och permanent situation.
En annan viktig aspekt vid identifieringen av ett överhängande hot om skada är att naturresurser antingen redan kan vara utsatta för skadefaktorer (negativa effekter har redan inträffat) eller riskerar att utsättas för skadefaktorer (inga negativa effekter ännu).
I enlighet med denna aspekt gör bedömningen av överhängande hot om skada det möjligt att använda försiktighetsprincipen, vilket innebär följande koncept: om inga förebyggande åtgärder vidtas, kan jag då säga att miljöskador inte kommer att inträffa bortom varje rimligt tvivel?
Som en följd av detta är det möjligt att använda försiktighetsprincipen i stället för att avgöra om de negativa effekterna kan bli tillräckligt betydande för att orsaka miljöskador inom en nära framtid.
I detta avseende, par. 72 i EU:s meddelande till kommissionen C(2021) 1860 slutlig att när det gäller förebyggande åtgärder och omedelbar hantering av skadefaktorer innebär behovet av en snabb bedömning att man måste förlita sig på och dra slutsatser på grundval av lättillgänglig information. Allmän information om skadefaktorernas art och en naturresurs exponering för deras negativa effekter kommer ofta att vara avgörande, eftersom det kanske inte finns tid att vänta på att platsspecifika detaljer ska framkomma. Tillämpningen av försiktighetsprincipen är nödvändig under sådana omständigheter.
I fotnot 92 i EU:s meddelande till kommissionen C(2021) 1860 slutlig står det dessutom att det i vissa situationer är mycket svårt att bedöma betydelsen av miljöskador och i synnerhet det överhängande hotet om sådana. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel kan det finnas en brist på information i en nödsituation. I dessa situationer kan försiktighetsprincipen spela en nyckelroll genom att motivera ingripanden på grundval av rimliga misstankar. Det gör det möjligt att vidta nödvändiga förebyggande åtgärder och att inleda motsvarande administrativa förfarande.
Bedömningen av ett överhängande hot om miljöskada kräver verifiering av följande fem faktorer:
1) Förekomst av en pågående skada
1) Förekomst av en pågående skadehändelse eller skadefaktorer som fortfarande är aktiva (dvs. förekomst av en situation som utvecklas eller kan komma att utvecklas)
.
2) Förekomst av ELD-naturresurser som kan komma att skadas
.
3) Förekomst av faktiska eller potentiella exponeringsvägar som kopplar den skadevållande händelsen och/eller skadefaktorerna till ELD-naturresurser som kan komma att skadas
.
4) Skadefaktorernas och/eller de negativa effekternas överensstämmelse med referensbegrepp (enligt ELD) för de ELD-naturresurser som kan skadas
.
5) Förekomst av en “tillräcklig sannolikhet för att miljöskador kommer att inträffa inom en snar framtid”, som kan bedömas mot bakgrund av 5 underelement såsom:
5.a Perioden för varaktigheten av den skadliga händelsen och skadefaktorerna (detta delelement blir relevant om den skadliga händelsen och skadefaktorerna inte upphör snabbt utan fortsätter att vara aktiva under en tid);
5.b Skadehändelsens frekvens (om skadehändelsen inte är ett unikt utsläpp, en unik händelse eller ett unikt tillbud) och skadefaktorer (detta underelement blir relevant om skadehändelsen är unik men allvarlig eller om skadehändelsen inte är allvarlig men upprepad och frekvent över tiden);
5.c Skadefaktorernas storlek, omfattning och farlighet med avseende på ELD-naturresursen1 (Detta underelement blir relevant om skadefaktorernas storlek, omfattning och farlighet kan påverka ELD-naturresursen på ett betydande sätt);
5.d Närhet till ELD-naturresursen med avseende på skadehändelsen och/eller skadefaktorerna (detta underelement blir relevant om ELD-naturresursen är nära och kan nås av skadehändelsen och/eller skadefaktorerna); och
5.e Graden av exponering av ELD-naturresursen med avseende på skadefaktorerna (detta underelement blir relevant om ELD-naturresursen är sårbar och mycket exponerad (kvantitativt och tidsmässigt) för skadefaktorerna).
De första 4 elementen gör det möjligt att utvärdera villkoren för förekomsten av ett eventuellt överhängande hot om skada (preliminär kontroll), medan det femte elementet (kontroll för att fastställa en “tillräcklig sannolikhet för att miljöskador kommer att inträffa inom en snar framtid”), som består av 5 underelement, gör det möjligt att utvärdera om det finns en tillräcklig sannolikhet för att miljöskador kommer att inträffa inom en snar framtid, nämligen om det finns ett överhängande hot om skada.
Den kombinerade utvärderingen av de 5 delelementen kan ge upphov till villkoret att det är tillräckligt sannolikt att en miljöskada kommer att inträffa inom en nära framtid. Var och en av dem kan var för sig vara i stånd att skapa sannolikhet för att miljöskada kommer att inträffa inom en snar framtid (se praktiska tabeller), men en samlad bedömning av dem krävs. Det innebär att både:
- Överhängande hot om skada kan inte uppstå enbart från ett enskilt delelement; och
- Överhängande hot om skada kan uppstå även om inte alla delelement är i ett relevant tillstånd.
Mot bakgrund av bedömningen av de 5 elementen ovan kan försiktighetsprincipen användas i vissa fall, särskilt under omständigheter som de som nämns i par. 72 och fotnot 92 i EU:s meddelande COM C(2021) 1860.
I detta avseende kan det vara användbart att överväga möjligheten att i vissa fall tillämpa begreppen ledtrådar och bevis även för det överhängande hotet om skada. I själva verket kan de representera två olika utlösande faktorer för ingripande genom de förfaranden för förebyggande åtgärder som avses i art. 5 i ELD2.
.
I själva verket kan fastställandet av ledtrådar om överhängande hot om skada motsvara fastställandet av ett överhängande hot om skada med tillämpning av försiktighetsprincipen, medan bevisen för överhängande hot om skada kan motsvara fastställandet av ett överhängande hot om skada utan tillämpning av försiktighetsprincipen.
Särskilt under omständigheter som de som nämns i par. 72 och fotnot 92 i EU COM meddelande C(2021) 1860, kan fastställandet av ledtrådar till överhängande hot om skada utgöra ett rimligt bevis för att utlösa ingripande genom förfarandena för förebyggande åtgärder enligt ELD3 4.
Anmärkning: Processen för identifiering av ett överhängande hot enligt ELD bör inte begränsa miljöansvariga (på plats) eller verksamhetsutövaren att vidta omedelbara in
situ-åtgärder (t.ex.
in situ-åtgärder (t.ex. nöd-, inneslutnings- och begränsningsåtgärder) om så anses nödvändigt och därefter informera den behöriga myndigheten för ELD om detta.
2 Nöd-, begränsnings- och begränsningsåtgärder som vidtas under och direkt efter händelsen kan motsvara åtgärder för att förhindra miljöskador.
3 Särskilt vid tillämpning av försiktighetsprincipen är ett annat viktigt element som bör beaktas att under vissa omständigheter kan det överhängande hotet om skada identifieras även om naturresursen ännu inte har påverkats.
4 Skillnaden med ledtrådarna till miljöskadan är att de utgör en utlösande faktor för att genomföra ytterligare undersökningar och bedömningar av fall och inte för att vidta avhjälpande åtgärder.