Det finns tre huvudkategorier av personer som kan hållas ansvariga: moderbolag, styrelseledamöter och ledande befattningshavare samt en bredare kategori av närstående personer.
Moderbolag
Det kan finnas fall där ett moderbolag (dvs. en verksamhetsutövares aktieägare) kan hållas ansvarigt för miljöskulder. Innan dessa fall diskuteras måste två grundläggande principer för bolagsrätt, som gäller i många om inte de flesta jurisdiktioner, understrykas. För det första behandlas varje bolag vid bolagsbildningen som en separat juridisk person i förhållande till sina aktieägare (t.ex. moderbolaget). Detta innebär att aktieägarna under normala omständigheter inte kan hållas ansvariga för bolagets skulder och förpliktelser. För det andra har aktieägarna (t.ex. moderbolagen) ett begränsat ansvar, vilket innebär att om bolaget skulle bli insolvent behöver de endast bidra med det belopp som eventuellt är obetalt för de aktier som de innehar i bolaget. I vilken utsträckning dessa två principer respekteras inom en jurisdiktion beror på dess rättstradition. Till exempel kommer vissa jurisdiktioner att bortse från principen om separat juridisk personlighet mer lättvindigt än andra.
Om ett moderbolag ska hållas ansvarigt uppkommer detta ansvar vanligtvis under två omständigheter. För det första, om moderbolaget, efter en tolkning av lagstiftningen, anses vara den ansvariga personen. Detta benämns ofta som direkt ansvar. Till exempel, om den ansvariga personen anses vara den person som ‘driver’ eller ‘kontrollerar’ den relevanta verksamheten (t.ex. EU:s ELD), kommer ett moderbolag som anses ha ‘drivit’ eller ‘kontrollerat’ verksamheten att vara den ansvariga personen. Rättspraxis från USA:s högsta domstol (United States v Bestfoods, 524 U.S. 51 (1998)) anger att det enligt amerikansk lag finns omständigheter under vilka ett moderbolag kan anses ‘driva’ sitt dotterbolags anläggning. Dessa omständigheter är dock restriktiva och har tolkats snävt av senare domstolar.
För det andra kan moderbolaget hållas ansvarigt för dotterbolagets skulder och åtaganden. Detta benämns ofta som indirekt ansvar eller derivatansvar. Det måste noteras att denna form av ansvar är helt annorlunda än den första kategorin där moderbolaget hålls ansvarigt för sina egna handlingar. Indirekt (eller derivat) ansvar kan uppstå när dotterbolagets ‘företagsslöja’ genomborras eller lyfts. I bolagsrätten är uttrycket "bolagsslöja" en metaforisk term för principen att ett bolag, när det väl har bildats, är en juridisk person som är skild från sina aktieägare med egna rättigheter och skyldigheter. När ‘företagsslöjan’ är ‘genomborrad’ eller ‘lyft’, kommer domstolarna att bortse från dotterbolagets separata juridiska personlighet och ålägga dess skulder på moderbolaget (eller dess aktieägare mer allmänt). I vilken utsträckning detta är möjligt avgörs återigen av rättstraditionen i den specifika jurisdiktionen. I vissa jurisdiktioner föreskrivs dock uttryckligen ett sådant ansvar om ett dotterbolag blir insolvent eller går i konkurs. Ett exempel är den s.k. Grenelle 2-lagstiftningen som antogs i Frankrike 2010. Lagstiftningen innehåller bestämmelser som kan kräva att moderbolaget till ett dotterbolag som står inför likvidation ska betala en del av eller hela kostnaden för att avhjälpa miljöskador vid angivna anläggningar om moderbolagets försummelse bidrog till dotterbolagets förlust av tillgångar.
Styrelseledamöter och ledande befattningshavare
I likhet med moderbolag kan styrelseledamöter och ledande befattningshavare i vissa jurisdiktioner också vara föremål för direkt eller indirekt (eller derivat) ansvar för att avhjälpa miljöskador.
Det kanske mest kända fallet är Northstar Aerospace (Canada) Inc, som drev en anläggning för tillverkning av helikopter- och flygplansdelar i Cambridge, Ontario, från 1981 till 2010. Efter företagets konkurs 2012 beordrade Ontarios miljödepartement 12 tidigare styrelseledamöter och tjänstemän i Northstar att vidta åtgärder för att sanera trikloretylen och sexvärt krom i grundvatten som migrerade från anläggningen till ett bostadsområde. Tillsynsmyndigheten hade tidigare krävt att Northstar skulle genomföra saneringen. Ärendet förliktes slutligen för 4,75 miljoner kanadensiska dollar.
Det finns även rättspraxis från High Court of Ireland både vad gäller den direkta (Ronan v Clean Build Ltd. och Cork CC v O’Regan) och indirekt (eller derivat) (Wicklow CC v Fenton och Environmental Protection Agency v Neiphin Trading Ltd) ansvar för styrelseledamöter.
Det kan också finnas möjligheter att personligen åtala styrelseledamöter enligt insolvens- eller likvidationsrättsliga bestämmelser under omständigheter där de har varit försumliga eller brutit mot sina skyldigheter gentemot bolaget, såsom bestämmelserna i Storbritannien i avsnitt 212 i Insolvency Act 1996.
Närstående personer
2016 ändrade regeringen i Queensland, Australien, Environmental Protection Act 1994 (Qld) för att bemyndiga Department of Environment and Heritage Protection att beordra ‘närstående personer’ att avhjälpa miljöskador om verksamhetsutövaren går in i formella insolvensförfaranden (administration, likvidation eller konkursförvaltning) och därmed inte kan betala för att avhjälpa miljöskador som den är ansvarig för.
‘Närstående personer’ enligt ‘ansvarskedjan’ ändringarna är: ett holdingbolag (dvs. dess moderbolag) till verksamhetsutövaren, ett intressebolag som äger mark på vilken verksamhetsutövaren bedriver eller har bedrivit specificerad verksamhet såsom gruvdrift, eller en annan person som bedriver eller har bedrivit verksamhet enligt ett miljötillstånd som orsakar eller sannolikt kommer att orsaka miljöskada.