Vatten och mark

Hanteringen av förorenade områden är en process som går olika fort i medlemsstaterna. Detta beror delvis på skillnader i lagstiftning som skulle innebära olika definitioner som för att ge några exempel "potentiellt förorenade områden", "förorenade områden", "sanerade områden". Av denna anledning lanserade Europeiska kommissionen-JRC ett initiativ med EEA-EIONET-nätverket för att hitta gemensamma definitioner och en undersökning i medlemsstaterna 2018 (https://ec.europa.eu/jrc/en/publication/statuslocal-soil-contamination-europe-revision-indicator-progress-management-contaminated-sites) som resulterade i att 6 områdesstatusar definierades.

Grundvatten är och förblir en värdefull resurs för miljön och olika mänskliga verksamheter. Miljöpåverkan och antropogena påfrestningar på denna resurs omfattar bland annat klimatförändringar (torka, översvämningar etc.), (över)uttag och föroreningar (punktkällor och diffusa). Återanvändning av vatten, vattenbuffring och infiltration är några av de möjliga åtgärderna för att minska vårt behov av färskt grundvatten och fylla på dess lager. Grundvattenborrning och uttag av grundvatten kommer dock att fortsätta att vara nödvändigt för olika ändamål. Grundvattenbrist är inte längre ett problem enbart för torra länder eller Medelhavsländer. De senaste långvariga torkperioderna har vid upprepade tillfällen klargjort att grundvattentillgångarna måste förvaltas noggrant (både uttag och återfyllnad) i alla medlemsstater och länder i Europa.

Under många år har flera forskningsorgan arbetat med övervakning av valar med hjälp av stora fartyg och färjor som observationsplattformar. De två viktigaste europeiska nätverken är FLT MED NETwork, som leds av ISPRA, och Atlantic Network, som leds av ORCA (som årligen publicerar "State of European Cetacean"). Nätverken håller på att utvidgas till att omfatta även de södra länderna i Medelhavsområdet (t.ex. Tunisien och Marocko). Det finns ett stort behov av att alla gruppledare för de olika forskningsorganen träffas och stärker samarbetet, de bästa metoderna och förbättringen av den gemensamma forskningen och det gemensamma övervakningsprotokollet samt utökar undersökningstäckningen.

Konst. 4 i ramdirektivet om vatten är medlemsstaterna bland annat skyldiga att skydda, förbättra och återställa alla grundvattenförekomster i syfte att uppnå god grundvattenstatus senast i december 2015 och att genomföra de åtgärder som krävs för att vända varje betydande och varaktig uppåtgående trend i koncentrationen av föroreningar. I själva verket var dock 25 % av grundvattenförekomsterna i EU (och t.ex. 36 % i Tyskland) kemiskt sett i dålig status 2015, främst på grund av föroreningar med nitrater och bekämpningsmedel från jordbruket. Enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån från 2018 är dessutom den totala arealen grundvattenförekomster med en identifierad uppåtgående trend av föroreningar fortfarande nästan dubbelt så stor som arealen med en trendvändning (9,9 % jämfört med 5,9 % av arealen).

Projektet (SWETE-Safeguarding the Water Environment Throughout Europe, fas I-V) syftar till att skapa en gemensam förståelse för våra regleringsmetoder, bygga upp expertnätverk och utveckla gemensamma resurser för att öka den tekniska motståndskraften på vattenmiljöområdet (och särskilt när det gäller genomförandet av ramdirektivet om vatten). SWETE fas VII och 2021-projektet för hållbar markspridning är inriktat på studier av markens förmåga att ta emot föroreningar från markspridning.

Detta arbetspaket syftar till att hjälpa medlemsstaterna att övergå till en cirkulär ekonomi inom vattencykeln. Genom att dela med sig av god praxis inom vattenhantering i städer, industrier och livsmedelsproduktion, när det gäller vattenanvändning och återanvändning (användning av behandlat avloppsvatten som en alternativ vattenkälla) är avsikten att identifiera och förbättra lösningar när det gäller vattenanvändningseffektivitet (med hänsyn till både kvalitet och kvantitet), som kan bidra till nollföroreningslösningar.

I rådets slutsatser om bekämpning av miljöbrott (8 december 2016) erkänns Impel:s roll i bekämpningen av miljöbrott, men en gemensam definition av "vattenbrott" är en svår uppgift. Dessutom omkodas vattenrelaterade brott ofta under andra brott - som bedrägeri, korruption, människohandel, förfalskning av handlingar och terrorism - i avsaknad av en systematisk analysmetod. Karaktären och omfattningen av denna typ av verksamhet är fortfarande relativt okänd. Mot denna bakgrund syftar detta förslag till att öka kunskapen om vattenbrott genom att engagera Impel-gemenskapen i ett projekt som syftar till att samla in och dela information om ämnet, dess förekomst, uppfattning och hantering hos behöriga myndigheter.

Syftet med projektet är att skapa en grund för utvecklingen av autonoma expertgranskningar i nationella nätverk av miljömyndigheter och miljöorgan. Det kan användas som ett instrument för att förbättra de egna prestationerna genom dialog, konfrontation i samarbete och utbyte av god praxis mellan de kollegor som ingår i samma nätverk.

Gruvdrift har alltid varit en källa till råvaror för människan, men har samtidigt gett upphov till många miljöproblem. Stora mängder utvinningsavfall, som ofta överges, är källor till föroreningar och områden med geoteknisk och hydrogeologisk instabilitet. Efter ett stort antal olyckor i samband med gruvverksamhet har Europeiska kommissionen antagit direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin (gruvdriftsdirektivet) som ändrar direktiv 2004/35/EG.

Europeiska kommissionen har bett IMPEL att utöka och tillämpa sin kapacitet inom reglering i expertgruppen för vatten och mark. En effektiv förvaltning av vatten- och markresurser (både kvalitativt och kvantitativt) är beroende av god planering och leverans som bygger på data, information och professionella bedömningar. Det är viktigt att den ekonomiska tillväxten i varje medlemsstat stöder planerat hållbart skydd och utnyttjande av vatten- och markresurser. Dessutom innebär initiativet ECA, som främjas av Europeiska kommissionen, nya utmaningar, särskilt i fråga om punkt 5 (utarbetande av vägledande dokument om god praxis för säkerställande av miljööverensstämmelse på landsbygden (med avseende på mark och vatten)), som måste undersökas och diskuteras för att hitta förslag som kan uppfylla det ambitiösa perspektivet för vidareutveckling av IMPEL.

Många floder, sjöar och vattendrag i EU är långt ifrån den goda vattenstatus som de borde ha uppnått i december 2015 eller senast 2027, enligt EU:s ramdirektiv för vatten. I Tyskland till exempel har endast 10 % av floderna och bäckarna god ekologisk och kemisk status, på grund av föroreningar från avloppsvatten, jordbruksgödsel och bekämpningsmedel, kraftig kanalisering, hinder av vattendammar, samt stadsutbredning och markförsegling i avrinningsområdena. För att minska och vända dessa effekter på vattenstatusen är det nödvändigt att bedöma dem på ett integrerat sätt och noggrant prioritera de nödvändiga åtgärderna.

Europeiska kommissionen har fastställt att detta projektområde är en prioritet för IMPEL. De framhöll att efterlevnaden av ramdirektivet om vatten (diffusa föroreningar och olagliga uttag) och nitratdirektivet är bristfällig och att det finns en klyfta mellan miljö- och jordbruksinspektionerna. De ville därför se ett förbättrat nätverksarbete mellan olika tillsynsmyndigheter för att uppnå högre nivåer av efterlevnad inom jordbrukssektorn, ett utbyte av relevant information och nuvarande bästa praxis när det gäller diffusa föroreningar och kontroll av nitrater.

Balansen mellan en konkurrenskraftig jordbruksproduktion och skyddet av vattenekosystemen är ett problem för EU:s medlemsstater inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och vatten ramdirektivet om vatten (WFD). Instrumenten för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel är frivilliga åtaganden om miljövänligt jordbruk som finansieras inom ramen för program för landsbygdsutveckling och lagstadgade minimikrav för tvärvillkor och grundläggande åtgärder enligt ramdirektivet om vatten. För att uppnå målen om god status i grund- och ytvatten anges i artikel 11.3 i ramdirektivet om vatten att en översyn och vid behov uppdatering av åtgärderna för att förebygga och kontrollera användningen av bekämpningsmedel ska göras och ingå i förvaltningsplanerna för avrinningsområden. Den nationella regleringen för att nå målen bör beskrivas och denna rättsliga grundnivå av grundläggande åtgärder för att förebygga och kontrollera användningen av bekämpningsmedel i enlighet med direktivet (2009/128/EG) om hållbar användning av bekämpningsmedel bör identifieras i det åtgärdsprogram som medlemsstaterna slutför i december 2015 i enlighet med ramdirektivet om vatten. Enligt vattendirektivet bör dessutom riskbaserade (operativa) övervakningsprogram utformas för att följa behovet av åtgärder för att minska föroreningar i grund- och ytvatten. Kostnaderna för övervakningen täcks i medlemsstaterna i viss utsträckning av allmänheten och användarna av bekämpningsmedel. Genomförandet av ramdirektivet om vatten har pågått under den första förvaltningscykeln och det finns olika brister i genomförandet i medlemsstaterna beroende på förutsättningar och nationella problem och möjligheter. Impel-nätverket planerar att utbyta planer och strategier för att underlätta det fortsatta genomförandet av ramdirektivet om vatten i nationell lagstiftning för att uppnå en harmoniserad balans mellan obligatoriska och frivilliga åtgärder och en harmoniserad användning av principen om att förorenaren betalar när kostnaderna för övervakningen ska delas.

Nitratföroreningar från jordbruket är ett viktigt område för IMPEL att arbeta med på grund av den dåliga efterlevnaden av ramdirektivet om vatten och nitratdirektivet. Under 2013 genomfördes ett framgångsrikt projekt för att upprätta nätverk mellan jordbruks- och miljöinspektörer inom området diffusa föroreningar och nitratdirektivet. Två fältbesök hölls för att undersöka de två primära ämnesområdena. Medlemmarna i projektet identifierade att de vill fortsätta arbetet på detta område genom att utveckla fler utbytesbesök och genom att utveckla ett vägledande dokument för att dela med sig av god praxis som identifierats på detta område för att underlätta genomförandet.

Överuttag förekommer inte bara för bevattning utan även för industriell och civil användning och kan i vissa fall orsaka dramatiska effekter på markförsämringar. Typiska fall av olagligt vattenuttag är när brunnar drivs utan tillstånd eller när vatten pumpas upp ur floder eller kanaler utan tillstånd. Jordobservation, särskilt satellitbaserad fjärranalys, kan ge väletablerade metoder för övervakning av vattenuttag. Att upptäcka olagliga vattenuttag är ytterligare ett steg framåt och är endast möjligt om tillstånden organiseras i ett lämpligt GIS. I ett första skede kan man sammanfatta EO-metoderna för övervakning av vattenuttag på följande sätt:

IMPEL organiserar 2015 års jordkonferens för att dela erfarenheter och stödja genomförandet av bästa praxis för markskydd bland yrkesverksamma på EU-nivå. Bakgrunden är det "Internationella markåret", som FN har utlyst för detta år, och i allmänhet är det ett tillfälle att utveckla initiativ för att öka medvetenheten om skyddet av detta viktiga miljöområde.